Hoppas kan man ju alltid...
Nu är det inte många timmar kvar tills vi sätter oss i bilen för att köra den nätta sträckan på 510 km till Seattle där Hanna och hennes lgh väntar på oss. Det tvättas och packas och lagas kvällsmat och kollas på tv och lyssnas på musik och bloggas, allt på en gång! Multitasking är ordet :)
Gårdagens middag med Doug och Dawn var jättelyckad! De älskade maten och efterrätten vi gjort och vi pratade tills ögonen slocknade, iaf på Doug som vilade ögonen ett antal gånger i soffan, haha! De är verkligen helt underbara dessa två människor och de har tagit in oss i sin familj med öppna armar. De ser också mycket fram emot att träffa våra föräldrar och är jättenyfikna på hur vi gör saker i Sverige, allt i från hur vi firar jul till hur våra släktträffar går till. Vid en punkt blev samtalet lite känslosamt och alla fyra hade nästan tårar i ögonen. En underbar kväll allt som allt iaf!
Igår bjöd också på ett överraskande samtal i form av ett Call back från en Printfirmorna jag lämnade in mitt CV hos. De hade fått en Designposition ledig och ringde för att de ville träffa mig och se om jag var rätt person för jobbet. Jag var där i förmiddags och träffade ägaren och hans två söner och vi pratade om allt mellan himmel och jord i ungefär en timme. Jag tyckte att det gick bra och det kändes som om vi fick bra kontakt. De skulle tänka på saken och prata igenom allt så ska vi höras måndagen när vi kommit hem från Vegas. Så vi kan bara hålla tummarna för att de tycker ja är den Perfekta designern för dem, gör ni det också!!
Nu, kvällsmat och sen hopp i säng!
Later
